Måste det vara det ena eller det andra?
När jag utbildade mig till mental tränare så upptäckte jag, ju djupare jag dök in i den mentala träningen och dess effekter på välmåendet och livet, att likheterna mellan vad dessa verktyg, metoder och övningar i vissa fall gav mig samma upplevelser som stickningen gav mig. Så jag ville ta reda på mer. Upplever andra samma sak eller är det bara jag? På vilket sätt kan man använda handarbete och hantverk som en strategi att må bra i vardagen? Finns det forskning om det?
Så i somras satte jag igång med att undersöka saken, sökte och läste artiklar, läste böcker och började skriva. Utifrån mina erfarenheter och den fakta jag hittade.
En bit in kände jag att det inte räckte hela vägen att bara läsa och lyssna på sådant som andra gjort. Det har gjorts ganska lite forskning på området handarbete och välmående. Kanske för att det länge har ansetts som kvinnliga intressen eller måsten. Förr kanske den där stickade tröjan och sockorna var avhängiga om du överlevde vintern eller inte, då var det bara att sticka. Idag kan du gå och köpa en tröja för en billigare penning i butik än om du köper garnet och stickar den själv. Så varför stickar folk egentligen? Vad är det det ger dem? För mig var det tydligt när jag började rannsaka mig själv varför jag ”håller på”, men är det lika tydligt för alla?
Jag insåg att för att få svar på dessa frågor behövde jag intervjua människor själv. Jag hade följt Knittinglotta på Instagram en period när jag en sommardag såg ett inlägg där hon skrev om kopplingen mellan återhämtningen från sin utmattning och stickningen.
”Vad har jag att förlora?” tänkte jag och skickade ett meddelande till henne. Jag var hög på endorfiner när hon svarade och jag någon dag senare ringde upp och fick intervjua henne om hennes stickning och utmattning. Det kändes som att prata med någon jag redan kände och jag är så glad att jag fick lyssna till hennes historia. Det var en fin intervju och att lyssna till Lottas historia fick mig att inse att det är många som använder stickningen som terapi, i det repetitiva upplever man ett lugn, en glädje, en stillsamhet och så mycket mer. Jag ville höra fler röster, veta hur fler personer tänkte och kände för sin stickning. Så jag pratade med människor i min närhet som visade sig sticka, en ram av frågor växte sig starkare. För att få en en djupare, bredare bild så jag gick med i en stickgrupp i sociala medier och frågade om det var någon som var intresserad av att dela sin berättelse och sina tankar om stickning och mental hälsa. Det var många som hörde av sig och det blev tillslut fem intervjuer med både kvinnor och män.
Jag har fått höra de mest fantastiska historier kring varför människor stickar och vad stickningen ger dem hälsomässigt. Jag har intervjuat personer som stickat sig ur hjärtesorg, traumahanterat en bilolycka med stickning och återhämtat sig från en ensidesförlamning med hjälp av stickning. Hur en utmattning blivit en del av företagandet genom stickning, hur virkning och stickning på ren tjurighet utan lust har blivit en stor passion och balans i livet och hur stickningen använts för att hålla fokus under digitala universitetsföreläsningar. Jag har fått lyssna till berättelser om resor som koms ihåg genom garninköp, hur några nystan i en lokal garnbutik under semesterresan fått följa med hem, klappats på och funderats över vad nystanen ska bli och när de väl stickas med så påminner både processen och slutresultatet om den där resan till en plats som besöktes för första gången, vad som hände, hur det kändes och vilka människor som träffades på. Tänk vilken glädje de där nystanen gett! Dessutom är det här ett område man forskat inom när det gäller välmående. Att tänka tillbaka och återuppleva händelser där vi mått bra och gjort något vi tyckt om gör att vi mår bra, känner tacksamhet och glädje.
Jag är så glad att jag tagit mig an detta projekt och tacksam över allt som den här processen har gett mig så här långt och fortsätter att ge. Jag längtar efter att kunna dela med mig av projektet när det blir färdigt, för vilket äventyr det är!